Två missfall är ingenting?

två missfall

Sommaren 2018 fick jag två missfall ganska tätt inpå varandra. Sex månader tidigare hade jag fått mitt första. När jag sökte hjälp och stöd vid mitt andra missfall fick jag ett fruktansvärt bemötande av vården. Ett bemötande som både barnmorskor, sköterskor och gynekologer sagt i efterhand att jag borde anmäla. Några veckor senare skrev jag ner mina känslor…

Hon säger att jag inbillat mig alltihop, att jag förmodligen inte ens är gravid.
Jag säger att jag vet. Att jag blöder och att det snart är över.

Jag säger att jag varit med om det här förut, att alla symptom är lika.
Hon säger att min hjärna kanske spelar mig ett spratt.

”Hit kommer folk som är döende” säger hon och ser på mig irriterat.
”Jag var välkommen förra gången och då var situationen densamma” säger jag.

Jag får ingen hjälp. Jag får inget stöd.
Bara nedlåtande, förlöjligande påståenden som om jag vore galen.

Väl hemma igen tilltar smärtorna. Det blöder mer och det börjar hugga i magen.
Några timmar senare sitter jag på huk i duschen. Vattnet blandas med blod.
Intill golvbrunnen ligger du. För andra ingenting, för mig någon. 

Drömmen är över. Bubblan sprucken.
Det rosa molnet har förvandlats till ett åskmoln.
Längs mina kinder forsar tårarna. I hjärtat finns bara sorg.

Varför jag? Varför vi? Varför du?

Dela

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

YouTube
Instagram